Gina Tandberg

________________________________

Kategori: Nostalgi

NYTT ÅR

_14_005232016 ble året jeg:

Leste flere bøker en noensinne.

Var Ester Nilsson.

Var konstant blakk.

Oppdaget søsterskapets styrke og hvor fantastiske personer jeg kjenner._8a_00065

Løp et helt halvmaraton.

Hadde en svart sommer.

Så på fotball.

Lagde en haug nye spillelister på Spotify.

Hørte på Veronica, Håkan og Kent.

Var i København, München, Friedrichshafen, Konstanz, Basel, Wismar.

_7a_00198

Endelig kom meg til Louisiana igjen.

Kvittet meg med halvparten av tingene jeg eier.

Var usigelig lykkelig og bunnløst fortvilet.

Skrev et kapittel i en helt ekte bok. Fikk betalt for å skrive.

11a_00062

I 2017 skal jeg:

Gjøre alle de tingene jeg egentlig ikke tør, fullføre masteren og bli arbeidssøker, flytte på meg, synge karaoke, dra på flere turer, bry meg mindre om hva andre synes, skrive mer mer mer, ta mindre skit, begynne å blogge igjen.

__8_00065

Reklamer

Det är så lätt att va klok nu

Ååh, ingen vill se när vi bråkar, ingen vill höra våra skrik eller torka våra tårar. Ååh, ingen skulle fatta hur fin jävla ful du är när du vaknar / Fast vi lova ingenting, är det löften jag minns, men hos dig är det bara, bara nuet som finns / Jag hör Kenta från balkongen där jag bor. Han sa något bra precis innan han dog. Att somliga får nog bara en chans. Att hitta lyckan / Frågan var för svår. Vi vet båda två, vi kommer vakna ur drömmen om oss två. Var finns verkligheten då / Fast du är mycket yngre är blicken sliten, du har nog redan glömt vem du är / Vi hade våran chans, ja någon annanstans känner du igen? Så vi slår oss ner och jag hoppas ingen ser att trottoaren blev min vän / Pulsen ökar, blicken flackar. Hjärnan nekar – Hjärtat fattar. Men vi är nog bäst på avstånd. Om jag tar ett steg tillbaks, är det bäst för båda oss / Om jag faller i hop. Om hjärtat stannar. Om luften tar slut. Vad gör jag då? Vad gör jag då? Vad gör jag då? / 16 år gammal och jag såg kärleken I ett träd som kysste solen på mitt huvud. Enda sedan dess har jag förbannat, solens skimmer naket älskling. Ge fan i mig. / Det kommer vända. Tro inte att du är den enda Som har allt. Förlorat allt. Det är som att allting faller. Du sa att allting faller / Har du sett nån annan än vanligt. Har du vart med henne, farligt. Fy fan vad fult det är, härifrån. Lämnad i forsens gång, en pina colada och telefon. Jag har en bild på dig. Det är för sent för mig. Jag tror jag vore nåt slags hopp / Så säg mig vad vi väntar på. Säg mig vad du tänker och allt vi lämnat kvar, här är allt för vi har förlorat / har skaffat sig egna drömmar. Mitt synsätt har spruckit upp, och fått nya lösa sömmar / Det finns en annan sida, det finns någonting jag aldrig ser men jag vill inte veta vad, för därifrån syns längtan mer. Men om jag tar mig ifrån en sviken dröm och hit igen, så kanske jag kan känna meningen med tystnaden / Står inte ut, står inte ut. Ett år försvinner utan ljus. Även om ett sekel går så ska jag alltid vänta på vår tur. Från och med då. Från och med du.

 

ETTER FESTEN

_12_00025__2_00035 __3_00034 __5_00032

Lenge gjorde kvelder med deprimert. Om morgenen var verden frisk, klar og åpen. Om kvelden var den blitt et mørkt og kaldt sted. Et sted med høye stemmer og lange skygger. Stive sko, tunge kropper og uoppfylte drømmer. Jeg hatet følelsen som oppsto når alle gjestene var dratt. Når det bare var kakesmuler, krøllete servietter og brutte løfter igjen. Gåturen i regnet til en mørkt og kald leilighet. Den akutte melankolien hver søndagskveld, som om kroppen og hodet sørget over helgen som døde vekk. Det jeg fryktet aller mest: følelsen av altoppslukende tomhet. Ikke nødvendigvis alene, men alltid bunnløs ensomhet.

Men etter hvert lærte jeg meg å bli glad i denne tomheten, dette mellomrommet mellom to ting. Som kunne fylles med de dypeste tankene, de største lengslene, bunnløse tekopper, eller bare en enkel glede: knekkebrød med gulost. Luksusen ved å sitte oppe en ekstra time, eller bare fem minutter til, drikke en kopp te til, se ut av vinduet, kanskje det regner utenfor, eller solen er på vei opp. Når alt er sagt og gjort og du kan legge deg, men blir sittende oppe litt til og bare kjenne på rommet i all ting. Den spesielle roen mens kroppen venter på trettheten. Ikke lykke, men tilfredshet. Letthet på grensen til likegyldighet. Når det ikke spiller noen rolle hva klokken er, og alt kan vente og det ordner seg. Min beste time i døgnet.

SMULTRONSTÄLLE

DSC_0358

DSC_0349

DSC_0364

DSC_0366

DSC_0391

DSC_0369

DSC_0394

DSC_0398

DSC_0325

DSC_0322

DSC_0321

Jeg har en tendens til å knytte meg til steder. Ikke først og fremst til land, byer, gater eller hus, men til en vinduskarm, et kjøkkenbord, en utsikt, en strand, en benk, en spasertur. Disse stedene blir for meg som en trehytte eller et smultronställe. En mikroverden der tiden står stille. Et sted hverdagen, den støyete omverdenen ikke kan trenge inn i. Noe av det første jeg gjør når jeg kommer hjem er å gå en runde over svabergene. Den samme jeg har gått i mange år. Igjen og igjen. Det er noe betryggende, noe meditativt og samtidig noe forhåpningsfullt i gå sine egne fotspor opp og opp igjen. Akkurat som et liv skriver seg selv igjen og igjen, går jeg. Og årstidene avløser hverandre i en forutsigbar rytme, men også like overveldende hvert år. Det tar ikke lang tid før jeg knytter meg til nye steder. Til nye vinduskarmer, kjøkkenbord. Til nye turer. Disse bildene er fra en liten runde som jeg etter hvert har fått et sterkt forhold til. Jeg var akkurat på samme sted til samme tid i fjor, og som jeg lengtet jeg tilbake til denne runden en tidlig morgen eller en gyllen ettermiddag.

_____________________________________________________________________________________________________

I have a tendency to commit myself to places. Not first and foremost countries, cities, streets or houses, but to a window pane, a kitchen table, a view, a beach, a bench, a walk. These places become like tree houses, like “smultronställen”. A micro-world in which time has stopped. A place unreachable to everyday life. One of the first things I do when I come home, is to take a walk by the cliffs. The same one I have been walking for years. Over and over. There is something comforting, something meditative, and still something promising to walk ones steps over and over again. Like a life writing itself over and over, I walk. And the seasons follow each other with a predictable rhythm, yet every time overwhelming. It doesn’t take long for me to connect new places. New window panes and kitchen tables. New walks. These pictures are from a small walk, which has come to mean something to me. I was exactly the same place at the same time last year, and how I longed for his walk on an early morning or a golden afternoon.

ANALOGE DRØMMER

imm010_10A

I mai drømmer jeg om:

– Sol i vinduskarmen og rommet fullt av grønne planter.
– Varme sommernetter med bustete hår og bare ben.
– Sykkelturer til ukjente innsjøer.
– Lange late dager i parken.
– Sene løpeturer etterfulgt av kaldt øl.
– Loppisfunn

imm011_11A

– Stripete sommerkjoler.
– Nesa full av fregner.
– Film på film med analoge bilder som bare venter på å fremkalles.
– Endeløse kvelder med sekt og fnising.
– Urban utforskning i morgengry.
– Innrede den perfekte stua på lavbudsjett.
– Paris til alle døgnets tider. Og som jeg lengter etter å se Paris med mine egne øyne!

imm012_12A